![]() |
|||||
| |
|||||
|
Friendscape - sammansättning Kompositören Anders Berggrén står placerad så långt man kan komma längst in i ena hörnet av det tomma entrérummet på LAB Gallery, med en vit laptop på ett smalt podium framför sig och med en svart högtalare ovanför i en fönsterglugg. Vi är ett tiotal intresserade som på fredagskvällen 18 juni trotsat regnet och anlänt till den performance som inleder vernissagen av ”Friendscape – sammansättning” på LAB Gallery, en liten och nästan obskyr lokal på en tvärgata i Sollefteå centrum med den lika dunkla adressen Knivskärargränd. Nathalie Fougeras, performancekonstnär och ledare för galleriet, kommer in med en stor svart trådrulle. Hon häftar fast tråden vid ena väggen samtidigt som ett litet ljud hörs, drar därefter växelvis tråden i olika sträckningar genom rummet och sätter fast den vid olika uppsatta nyckelord. För varje punkt där tråden vänder hörs ett nytt ljud i högtalarna, som läggs till och kontrasterar mot de tidigare ljuden. Successivt fortsätter Nathalie Fougeras att dra ett korsande nät av förbindelselinjer i rummet i riktning mot sin medaktör i hörnet, och ju närmare hon kommer honom desto trängre blir väven och desto tätare och komplexare ljudkompositionen. Till sist har hon i stort sett vävt in Anders Berggrén och sig själv i hörnet, de olika ledorden har tillsammans lagt en abstrakt och förbryllande ljudmatta över rummet och med ett kort skrik tar föreställningen slut.
Om ord är abstrakta fenomen så är ljud någonting konkret och påtagligt för sinnena. Ljudet kopplas inte bara till ljudkällan utan ger ofta andra associationer, något som tydligast sker i musiken och kanske mest i den fria ljudkompositionen. När ljudet blir ett enskilt svävande objekt som kan modereras, repeteras och förändras, och på olika sätt kopplas till andra och främmande ljud skapas en oförutsägbar berättelse som lyssnarna kan uppleva och tolka var och en på sitt personliga sätt. Ljudkompositionen på LAB Gallery skulle man kunna kalla för ett underfundigt komponerat socialt musikverk, där den visuella utformningen med trådarna ger en bild av nätverksbyggande mellan fritt flygande meddelanden och uttryck. Men det är mindre innebörden i orden utan mera känslan av rummets förvandling och de bilder som ljuden skapar som förmedlas. Den pedagogiska tråden till trots är det komplexiteten och en irrationalitet som gränsar mot kritik och eftertanke som ger utställningen sin speciella tyngd. Hur mycket klarar vi av att ta emot av den mängd information som flödar mot oss på nätet och i det offentliga rummet? Vad är vårt eget privata ljud-rum gentemot det främmande? Hur många förbindelser kan man ha på sociala forum som Facebook innan ordet vän har tappat sin innebörd? Nu är väl kopplingen till Internet inte så där omedelbart synligt på installationen. Men visst är det något oroande när man bokstavligt ser ett nätverk av trådar där man lika mycket kan följa förbindelserna som en fri fågel, och samtidigt likt Galleriets hemsida: Text och foto: Jan K Persson
|
|||||